Om överheten
Regenterna och undersåtarna
Den som med ömt hierta för Fosterlandet släpats med på några Riksdagar, och sedt huru ingen ting kunnat uträttas måste ju ledsna wid hela Regerings sättet; Men at utse hielpen förr än Gustav steg på thronen war omöjeligit, och jag ansåg alt ifrå Riksdagens början8 det för en dumhet af wåra Ständer, at med wåld söka undertrycka Gustavs stora snille och hierta.
Brev till Pehr Wilhelm Wargentin 2.1.1773, s. 460.
Friheten och samhällsfördraget
Men huru mycket af den naturliga friheten nödvändigt måste förloras af undersåtare, til et Samhälles lyckliga bestånd, är en fråga af högsta vigt för Förstar, som vilja förvärfva sig et rätt stort namn af menniskor, och göra dem lykliga med sig. Jag vet icke om den af våra stora och mennisko-slägtet älskande snillen är i sin vidd besvarad och utredd. Huru skola då Regenter kunna förvara sig för största mistag på vårt slägtes rättigheter? Alla inskränkningar, som gå deröfver, drabba ofelbart med olyckor på Riket och medborgare.
Tankar om husbönders och tienstehions naturliga rätt (1778), § 11, s. 37.
Regenterna vilse
De som bära hedern och namnet af Styrande gå sielfwe ofta i tökna och sakna uplysning om sitt folks och egen sälhet, och det som ömkeligast är afhålla minstrarna dem sorgfälligt från liuset, för at ei blifwa warse deras tilställningar, och de genom flera knep dem tilfallna ägodelar af Riket och Medborgare.
Brev till Nils von Rosenstein 21.8.1793, s. [5].
Disciplin och jämlikhet
Intet är jag, Min Herre, emot subordination, utom den kan intet samhälle bestå. En Konung är Herre öfwer sina undersåtare, en Fader för sina barn, en Husbonde för sitt folk, och det är et pactum antingen expressum eller supponerat, som förbinder dem inbördes. […] Jag medgifwer gärna wår oinskränkta förbindelse, at för det skygd wi njuta af wår Öfwerhet emot utwärtes wåld, och inwärtes förtryck upoffra så mycket af wår egendom, som i alla fall därtil kan betarfwas. Men när det sker af hwarje undersåtare efter dess förmåga, så kan jag ej annat finna, än at wåra skyldigheter såsom Medborgare skola i det öfriga wara enahanda, at inbördes tjena hwarandra, så at när Husbonde behöfwer Dräng han då betingar sig den, och när arbetaren behöfwer kläder och uppehälle han då må söka sig tjenst. Det förra är jag skyldig Öfwerheten, men efter mitt begrep ej mera än detta senare åt Medborgare, och då är det en ren och otwungen handel Med-undersåtare emellan.
