Om öppenheten och yttrandefriheten
Tryckfriheten
Det behöfwer intet bewis att en billig skrif- och Tryckfrihet är en af de fastaste grundpelare, som ett fritt Regimente kan äga bestånd uppå: ty annars kunna Ständer aldrig äga erforderlig kundskap, att stifta goda Lagar; Lagskipare ingen Controll att följa dem i sina Ämbeten, och lydande föga kundskap om Lagens fordringar, Ämbetsmanna magtens gräntsor och sina egna skyldigheter: Lärdom och wett kufwas, grofhet i tanckesätt, tal och seder winna burskap och ett fasande mörcker följa innan några År, öfwer hela wår frihets himmel. Men på hwad fötter samma frihet rätteligen bör ställas, att hon på ena sidan ej kan af en eller annan undertryckas, och på den andra intet falla i ett sielfswåldigt raserie, fordrar en närmare eftertanka.
Memorial om tryckfriheten (1765), s. 416r.
Den fria statens ögonsten
Men ingen ting arbetade jag wed denna Riksdag så trägit uti, som skrif- och tryck-friheten. Nordencrantzes skrifter hade redan så öpnat mig ögonen, at jag ansåg den för ögnastenen i et fritt Rike.
Tryckfriheten är den första av friheterna
Nationens frihet är altid proportionerad med thess tryck-frihet, så at ingenthera utom then andra kan äga bestånd: I then mon som en Nation är fri, blifwer ock altid thess tryckfrihet sådan, men twert om hwar prässen tillslutes under något slags förmynderskap, är thet ett oswikeligt tecken til Nationens bojor, emedan man blifwer warse, at under sielfwa enwåldsregeringar thär Skrif- och talfrihet tålas, njuta undersåtare mera af sina medborgerliga rättigheter, än i wissa stater hwarest man lagdt band, på tankar och förnuft genom ett inskränkt tryck, ehuru the annars bära namn af fria.
Kunskap och makt
Så fägnande som dagen är emot natten, ljuset emot mörckret, solsken emot dunder och blixt, så uplifwande är ock kunskap ibland Undersåtare om sitt wäl och obestånd. Derföre dyrckas wetenskaper, pennor retas til täflan med hwar andra, och Trycket lägger deras tanckar i dagen. I synnerhet behöfwa fria Samfund et sådant ljus. De skola sjelfwa styra sin wälfärd. Äro de i mörcker och segla utan ledare, gå de mistom om sällheten, stöta sig, och dräncka hela sit Fosterland i et botn-löst olycks-djup, just då de trodt sig få ankra på glädje-stranden. De få då ärfara hwad äfwentyr det är, at wara Los på obekant far-watn och Högbots-man, utan at känna Compassen.
Detta har Swerige med sin skada fått nog lära. Knapt har et matt nordsken wisat sig på wår himmel, förr än wi trodt det förebåda en ljuf mårgon-rådnad: et litet fyrwärcke, et lysande meteoron, som brinner några minuter, har ofta intagit oss så, at wi ej wetat ord af innan wi warit från rätta farleden. Wi hafwa trodt dem wara tinder-strålar från lycksalighetenes Ö, men då wi dyrckat dessa snart utslåcknade blåss en stund, hafwa wi märckt oss af bränningar och höga klippor omringade: de flästa hafwa blifwit aldeles handfallna, lemnat både segel och roder, andra sade, wi få snart ankra i en önskad hamn, men de som woro skarpsynta sade at skeppet förgås om wi intet ändra kosan.
Det är intet nog uti fria stater, at några få hafwa studerat ut detta. Pluraliteten skal afgöra sakerna. De som hunnit så långt, stå för högt öfwer menigheten: de äro menniskor, som sedan de genom sitt nit wunnit Rikets förtroende, ledas snart genom en understucken egennytta från rätta stråten: de böra derföre hedras, men ej dyrckas, följas, men ej blindt-wis.
Skal det ske, måste Nation wara sjelf uplyst: men dertil fordras förnuft: det upöfwas bäst då wi tekna wåra tankar på papper. Men dertil gifwes föga upmuntran om ej trycket gör det allmänt. Sanning och oskuld har deruti et ädelt förswar. Dygden smutsas ej af belackares swärta: Hon luttras ifrån slagget, och gifwer en dubbel glans: hon fruchtar ej för dagen: Misstänker aldrig ljuset, och befarar aldra minst äfwentyr då det får blifwa rådande.
