Om religionsfriheten
Mild omvändelse
Erfarenheten och alla tiders Historier å daga lägga owedersägeligen, at under Guds wälsignelse äro mildhet, tolsamhet, uplysning och en saktmodig underwisning de enda medel, som rätteligen kunna omwända willfarande menniskor. Och ware långt ifrån oss alla, som utgöra Sweriges Rikes Presterskap, det misstroende til Guds Uppenbarade Ord och wår Heliga Evangeliska Lära, at wi skulle befara någon des rubning derigenom, om någre fremlingar, äfwen af andra Religioner, kunde inkomma, at ibland oss nedslå sina bopålar, om de icke genast wille den samma antaga, utan i stilhet och späkt, efter hwar sin öfwertygelse, skulle dyrka den Ewige och Alsmägtige Guden, alles wår Fader. Nej! icke är Stockholm blefwet Calvinistiskt, ehuru de Reformerte här i flera år haft sin offenteliga Gudstienst: icke är Dannemark Judiskt, fast detta osälla folket der lefwer i fred och besöker sina Synagogor offenteligen: icke är Preussen Romerskt Catholskt, fast desse och alle andre fremande Tros-förwanter der hafwa fri Religions-öfning.
Memorial, angående religions-frihet (1779), s. [5].
Förtryck i kristendomens namn
Det är ömkeligit at läsa uti Historien om de Ängelska och Hålländska besittningarna uti Batavien; huru talrika de där boende hedningar voro tilförene och den otroliga mängd af varor som derifrån kunde utskeppas, men under det tyranniska herravälde hvarunder de nu stått en lång tid bortåt, är landet til större delen ödelagt, och antalet af inbyggare har minskats til två tredje delar. Man kan ei utan at fälla tårar betrachta Spanska besittningarna uti Mexico, där man får se det aldra härligaste land til stor del vara förstört genom uppenbart våld, och aristocratiska författningar. Menniskligheten blöder då man ser Hedningar under sina egna Förstar tilväxa i folkmängd och rikedomar men förstöras under ett herravälde, som bär namn af Jesu dyrbara lära. Otaliga exempel innom Europa öfvertyga oss om det samma.
