Om djärvheten och anspråkslösheten

De efterkommande

Det wår tid förtrampar, plåcka efterkommande up. Och det som nu heter djerfhet, hedras då med sannings namn.

Swar på den af Kgl. Wetenskaps Academien förestälta frågan: Hwad kan vara orsaken, at sådan myckenhet swenskt folk årligen flytter utur landet? och genom hwad författningar det kan bäst förekommas? (1765), § 36, s. 104.

Vägvisaren

En ny wisare lägges här för Läsarens ögon. Den är helt liten, på det hwar man må kunna bära den i fickan. Den är ock ny, sade jag, ty han träffar knapt in med någon i Europa. Jag tror den äfwen wara säker; emedan jag sökt bygga den på skäl och förfarenhet.

Den nationnale winsten (1765), § 1, s. [3].

Fördomens makt

Fördomars herravälde har allt ifrån barndomen i mina ögon varit det förhateligaste; men verlden regeras dock af ingenting mera.

Herda-qväde (1766), s. 11.

Samvetet

Det är långt från mig, at wilja tadla eller klandra de författningar, som äro tagna eller kunna widtagas; men som saken, i stöd på anförda skäl förekommer mig wara af högsta wigt, hwarigenom hela Rikets wälfärd synes swigta lika såsom på en nålsudd, har jag, såsom medborgare i et fritt Rike, i mitt samwete ej kunnat wara tilfredsstäld, innan jag fått lägga mina skäl för allmänhetens ögon; hwilka om de äro grundade, torde förslaget än af Högsta Magten kunna widtagas, och af dem, som få nyttja de kunskaper, jag ej äger, än mera förbättras.

Rikets hjelp, genom en naturlig finance-system (1766), §39, s. 53.

Enfaldighet

Blifwer enfaldigheten mitt fel, så är det just det samma hwaruti jag sökt min heder.

Rikets hjelp, genom en naturlig finance-system (1766), §39, s. 54.

Anspråkslösheten

Ingen af Swänska snillen har Kunnat mindre tro sig, at någonsin blifwa Känd i sitt Fädernes land såsom Auctor än jag. Mina små insichter, mitt stilla och inskränkta lefnadssätt ja jag bör bekänna uprichtigt mitt ifrån den stora wärlden aldeles afwända hjerta, som beslutat, at i en aflägsen wärldenes wrå utstudera mitt egit onda hjerta och i mitt ämbete gagna den mig af himmelen an förtrodda Hjorden, mitt uprichtiga föracht af den så smikrande Äran, hade satt mig, långt under den tanckan, at någonsin skrifwa något för allmenheten, eller bekläda något wigtigare Ämbete, än den lilla syssla jag först innehade. Men försynens wägar hafwa warit helt andra med mig owärdigan, än jag Kunnat föreställa mig.

Självbiografi (1780), s. 134.