Kaplan, jordbrukare

1753 utnämndes Anders Chydenius som nyutexaminerad magister till förste predikant vid Nedervetil kapell. Han blev m.a.o. underordnad sin far. Två år senare ingick han äktenskap med Beata Magdalena Mellberg (1735–1819), dotter till handelsmannen och skeppsredaren i Jakobstad Olof Mellberg. Äktenskapet var barnlöst.

Vid sidan av sin tjänsteförrättning hann Chydenius genomföra många projekt i sin lilla församling som var typiska för nyttans tidevarv. Han försökte särskilt främja jordbruket: han täckdikade kärr, tog med ängar i växelbruket, odlade en nyttoträdgård, födde upp får, prövade potatisodling o.s.v.

Läkare

Enligt tidens sed utövade Chydenius liksom många andra präster även läkaryrket. Den närmaste utbildade läkaren bodde i Vasa. Chydenius framställde mediciner i sitt eget laboratorium och utförde bl.a. mindre operationer.

Mest känd är Chydenius emellertid för sitt arbete för utvecklandet av koppympningen, som hade förekommit även i Österbotten ända från 1750-talet, men endast bland ståndspersoner. Anders Chydenius och hans far var de första i Sverige som ympade allmogens barn.

Första skrifter

Efter att ha samlat erfarenhet från olika områden ville Chydenius – i äkta upplysningsanda – förmedla sin kunskap även åt andra. Han deltog i en skrivtävling, arrangerad av Kungliga Svenska Vetenskapsakademin, där man behandlade bl.a. skötseln av ängar och förbättrandet av kärror. Så småningom började Chydenius också skriva om samhällsärenden. År 1763 deltog han i en skrivtävling, som behandlade orsakerna till utvandringen. Den antogs av de första befolkningsstatistiken (felaktigt) vara mycket stor. Redan i den här skrivelsen kommer hans grundläggande tankar om friheten fram: då mänskorna inte kan söka sin lycka och utkomst p.g.a. oändliga bestämmelser och begränsningar, är de tvungna att söka sig utomlands.

Kärrans teori och praktik

Ett bra exempel på Chydenius inställning till olika praktiska frågor är hans skrivelse om kärror: i den förenas forskarens och uppfinnarens synvinklar. År 1763 ordnade vetenskapsakademin en skrivtävling, vars avsikt var att förbättra de arbetskärror som användes inom jordbruket. Skribenterna skulle planera en kärra med vilken hästen kunde dra en last på 70 lispund (ca 600 kg), medan man med en vanlig kärra kunde transportera bara 40 lispund (ca 340 kg).

Chydenius hade satt sig grundligt in i frågan. Han behandlade i sin skrift teoretiskt de faktorer som inverkar på kärrans rörelse med hänsyn till de mekaniska lagarna. Å andra sidan hade Chydenius också genom experiment velat bevisa, hur en på basis av teoretiska beräkningar konstruerad kärra fungerar: man utsatte både den gamla och den nya kärran för samma experiment.

Chydenius kärra, vars transportkapacitet t.o.m. var större än 70 lispund, baserade sig på två tekniska lösningar: den hade större hjul och axlarna hade bättre lager. Den vanliga kärran hade en tjock axel av trä; Chydenius minskade friktionen genom att som material använda järn och genom att göra axeln betydligt tunnare. Dessutom gjordes lagren av en noggrant utvald tennblandning och skyddades så, att sand inte kunde förorsaka friktion.

Tänk! hvad en förbättring här kunde gagna Riket? Om alt, hvad innom Sveriges gränsor årligen lastas på arbets-kärror, eller vagnar, hvilka icke annat äro, än dubbla kärror, vore, förslags-vis, 7 millioner liss­pund, och Kongl. Vetenskaps Academiens förestälda Fråga kunde med ja besvaras, förbättringen vore lätt, och med tiden kunde blifva allmän; vore genom den samma 3 millioner lisspund årligen för intet framförda, eller hela Rikets varo-rörelse med kärror, til 3/7 lättad. Hvilken kan då räkna den tid, möda och kostnad förlorad, som på så angeläget ämne blefve använd?