Stapeltvånget

Handelsordinantian från år 1617 bestämde bl.a, att de österbottniska handelsmännen fick föra sina produkter endast till två stapelstäder, Åbo och Stockholm.

Koncentreringen av utrikeshandeln var typisk merkantilistisk politik. I bakgrunden hittas storhandlarna i Stockholm och deras monopolföretag. Representanter för både Österbotten och Västerbotten försökte redan på 1600-talet få en ändring i saken.

Under riksdagarna 1760–61 verkade representanterna för Österbotten – speciellt rådman Petter Stenhagen från Gamlakarleby mycket aktivt. Erforderliga tre stånd fanns redan bakom ett positivt beslut, men saken lämnades att begrundas av riksrådet.

Chydenius andel

För att bekämpa stapeltvånget sändes även Anders Chydenius till riksdagarna 1765–66. Man hade i Gamlakarleby lagt märke till att han var en ivrig anhängare av frihetstankar och hade en vass penna.

Strax i början av riksdagarna utkom Chydenius skrift mot handelstvånget. Han avfärdade borgarståndets påstående, att det i handelstvånget var fråga om borgarståndets privilegier.

Chydenius visade även, vilken skada hela samhället åsamkades av att den ekonomiska makten koncentrerades till storborgarna i Stockholm.

Beslutet att ge Gamlakarleby, Uleåborg, Vasa och Björneborg handelsrättigheter med utlandet fick slutligen stöd av de erforderliga tre ständerna.

Betydelsen av Chydenius andel i erhållandet av stapelrättigheterna har ofta överbetonats. Han kom med i ett skede, då de avgörande stegen redan tagits; t.ex. Petter Stenhagens verksamhet och skrifter har haft en större andel. Chydenius skarpa propaganda var ändå betydande: den uppmuntrade seglationsfrihetens försvarare och lamslog motståndare. Åt Chydenius själv gav just den här kampen impulsen att närmare börja forska i näringsfrihet.

En ny kamp

År 1774 framlade regeringen överraskande ett förslag, att koncentrera Österbottens utrikeshandel till en ny stad som skulle grundas för ändamålet; nämligen Kaskö. De andra städernas stapelrättigheter skulle inställas. I bakgrunden låg igen Stockholms storhandlares intressen.

Planen väckte orolighet i Österbotten. Anders Chydenius publicerade en artikel, i vilken han påvisade stapelrättigheternas stora betydelse för Österbotten och hela nationens välfärd.

Chydenius verksamhet hade troligen större betydelse 1774 än 1765. Enligt ett beslut år 1777 fick Gamlakarleby och Uleåborg behålla sin stapelrättighet.

Det att handeln utomlands blev fri hade en stor inverkan på den framtida utvecklingen för städerna i Österbotten. Speciellt skeppsredarverksamheten, som passade bra ihop med båtbyggandet och exporten av tjära, växte betydligt. Under toppåret 1830 var Gamlakarleby handelsflotta den största i Finland.

Meningen är icke den, som hwar enskildt icke hade af Naturen i sin wilja et mot Staten stridande Interesse; men den jämwigt Näringarne i sin frihet stanna uti, är den samma, som hindrar Arbetarena, at därmed i den grad, som annars sker, skada hwarandra och Staten.

Människo-slägtet liknar i denna delen aldeles et Haf, hwarest den ena Wattu-column med oändeliga tryck-krafter hwart ögnablick werkar uppå den andra; men en lika swår tryck kraft tilbaka åstadkommer, at dess yta likwäl blifwer jämn och horizontel, och det aldeles utan några särskildta stängsel eller bomar för hwarje Column, eller något konstigt arbete.