Studier

Chydenius studier

År 1745 skrev Anders och Samuel Chydenius in sig vid Kungliga Akademien i Åbo. I början studerade Anders filosofi och latin. Senare låg tyngdpunkten på naturvetenskaperna:

Utom Philosophiska wetenskaperna war jag mycket road af Mathesis i synnerhet Geometrien, Astronomien, Gnomoniken, Mechaniken, och något af Algebra.

När han åren 1750–51 studerade i Uppsala bekantade han sig även med kemi. Fastän Anders Chydenius studier i huvudsak bestod av teologi, kunde han förmodligen lätt ha kunnat bli en naturforskare: många av de ledande naturforskarna på den tiden var samtidigt teologer.

Professorer

Av Chydenius lärare är det skäl att nämna tre; alla elever till Linné och befrämjare av naturvetenskaperna. Johan Browallius hade redan på 1730-talet förespråkat nyttan av naturvetenskaperna. Som professor i teologi och senare verksam som biskop i Åbo var Browallius en betydande företrädare för den naturliga teologin.

Karl Fredrik Mennander förmedlade Chydenius Pufendorfs naturrättsliga åskådningar. Som professor i fysik var han en renlärig förespråkare för nyttan av vetenskaper. Senare verkade han som biskop och var en ivrig anhängare av hattpartiet.

Åbo universitet fick år 1747 en professur i hushållningslära. Dess första innehavare var Pehr Kalm. Hans forskningsattityd var mycket nyttobetonad. I likhet med Mennander gynnade han hembygdsforskning, som ofta riktade sig mot hemlandskapet Österbotten. I Uppsala var Anders Chydenius uppenbarligen elev till den beryktade kemisten Johan Gottschalk Wallerius samt lyssnade till Linnes föreläsningar.

Även Samuel Chydenius, som från år 1753 verkade som akademiens första docent i kemi och mineralogi, hade troligen ett stort inflytande på sin yngre bror. Man ansåg allmänt att Samuel var en av de mest begåvade naturforskarna när han år 1757, som ledare för älvens upprensningsprojekt, drunknade i Kumo älv.

Näverbåten

Anders Chydenius magisteravhandling handlade om “amerikanska näverbåtar”: kanadaindianernas kanoter av lätt konstruktion vilka sedermera användes av fransmännen. Pro gradun gjordes under ledning av professorn i hushållslära, Per Kalm, och den baserade sig huvudsakligen på Kalms iakttagelser.

Pehr Kalm gjorde 1747–51 sin berömda resa till Nordamerika. Resans målsättningar berättar om tänkesättet under nyttans tidevarv: man ville hitta färg-, krydd- och andra växter, som jordbruket och industrin i hemlandet kunde utnyttja. Resans resultat blev för denna del mycket mager: växterna trivdes inte i det finländska klimatet. Kalms reseskildring blev däremot berömd: den översattes redan på 1700-talet till engelska, tyska och holländska, och den utgör alltjämt ett centralt källmaterial på sitt område.

I Finland vann näverbåten inte den popularitet som Kalm och Chydenius hoppats på. I akademien byggdes några båtar efter modellen, och t.o.m. kung Adolf Fredrik I vågade sig på att prova en sådan i Åbo under sin resa till Finland 1752. Chydenius försökte få också bönderna i Nedervetil att intressera sig för denna nyhet, men de gav honom bara smeknamnet “Näver-Ant”.