Näringarnas balans

Källan till rikets vanmakt

Strax efter att riksdagarna tagit vid, publicerade Chydenius på våren 1765 skriften Källan Til Rikets Van-Magt. I den kritiserar han produktplakatet.

Produktplakatet från 1724, som hade den engelska Navigation Act som förebild, förbjöd utländska fartyg att hämta varor till Sverige från andra än det egna landet. Bakom förordningen fanns det merkantilistiska strävandet att begränsa importen och att stärka den egna handelsflottan. Plakatet gynnade dock främst endast exportörerna och höjde importvarornas – såsom saltets – pris.

Flera skriftställare hade redan tidigare kritiserat denna bestämmelse. Den främsta av dem var förläggaren Lars Salvius. Han inspirerade tydligen även Chydenius att skriva i samma ämne.

Fastän Chydenius egentligen inte framförde några nya åsikter i sin skrift, så väckte dess utmanande stil mycken uppmärksamhet. Han blev främst angripen av representanter för Stockholms handelsmän.

…lägg undan alla fördomar: föreställ dig icke friheten uti en enda närings-gren allena; ty då hinner du ej långt, förän du träffar motstånd och oredor: lös Staten i dina tankar på en gång ifrån de band och författningar, som fängsla honom…

Den nationella vinsten

Kunskaperna om de begränsningar, som fjättrade näringarna, samt den hetsiga diskussion som fördes om dem, fick Chydenius att framlägga en teoretisk skrift, i vilken han klart och koncist sammanfattar sin ekonomisk-politiska ståndpunkt med frihet som grund. Den Nationnale Winsten utkom i juli 1765.

Chydenius budskap är enkelt: näringslivet fungerar desto bättre ju mindre man påverkar det utifrån – med begränsningar eller stödåtgärder. I ett tillstånd av näringsfrihet, där varje producent, arbetare, köpare och säljare strävar att främja sitt eget bästa, uppstår en naturlig balans mellan näringarna, där även nyttan för hela riket, “den nationella vinsten”, är störst. Handelns och näringarnas värld är såpass invecklad och föränderlig, att planhushållning inte skulle vara möjlig.

Chydenius var ingalunda den första, som krävde att näringsfrihet skulle förverkligas i Sverige. T.ex. friherre Carl Leuhusen hade framfört åsikter, som var mycket nära de tankegångar som den ekonomiska liberalismen senare förespråkade. I skärpa och konsekvens var dock Chydenius skrift unik i sitt slag.

Speciellt stor inverkan hade varken Chydenius eller de andras kritik: den ekonomiska politikens grundlinje förblev i stort densamma och upphävandet av den merkantilistiska regleringen började först på 1800-talet.

… hwar enskildt söker sjelfmant up det stället och den näring där han bäst ökar den Nationnale winsten, om författningarna intet stänga honom därifrån.

Hwar och en söker sitt bästa. Denna böjelse är så naturlig och nödig, at alla Samfund, som finnas i hela werlden, fota sig1 därpå: annars ägde Lagar, straff och belöningar icke ens rum, och hela människo-slägtet skulle inom en kårt tid gå aldeles under. Det arbete betalas altid bäst, som hafwer högsta wärdet, och det sökes hälst, som bäst betalas.