Anders ungdom

Släkten och familjen

Släkten Chydenius ursprung är höljt i dunkel: man vet endast, att den härstammar från Egentliga Finland. Den första som använde detta namn var Anders farfar, kyrkoherden i Rimito, Andreas Chydenius. Dennes son, Jakob, tillbringade sin ungdom som föräldralös krigsflykting i Sverige. Efter många prövningar vigdes han till präst 1726. Följande år ingick han äktenskap med sin fosterfars dotter, Hedvig Hornaeus och flyttade till Sotkamo där han verkade som kaplan.

I familjen föddes allt som allt åtta barn, av vilka tre söner och tre döttrar uppnådde vuxen ålder. Av sönerna dog Samuel redan 1757, ogift. Då Anders äktenskap var barnlöst, består den nuvarande släkten Chydenius av den yngste broderns, Jakobs, avkomlingar. Bland systrarnas avkomlingar finner man t.ex. släkten Tengströms representanter, av vilka en av de mest kända är ärkebiskop Jakob Tengström.

Ödemarkens barn

Anders Chydenius föddes i Sotkamo år 1729 och växte upp till en yngling i den vilda ödemarksnaturen i Kuusamo, där fadern, Jakob Chydenius, var kyrkoherde från 1734. Orten var fattig, och den fåtaliga befolkningen fick ännu sin utkomst huvudsakligen av svedjebränning. Kyrkoherdens verksamhetsområde, Kuusamo eller Kemi i Lapplands församling, sträckte sig mycket långt, ända till Kittilä och Enare. På grund av att det fanns få ståndspersoner och då prästfamiljen hela tiden hade umgänge med den lokala befolkningen, lärde sig Anders även finska bra. Hemma pratade han naturligtvis svenska.

Skolgången

Tornio 1736-37. Kopparstick ur Reginald M. Outhiers ‘Journal d’un voyage au Nord’ (1746). Museiverket.

I Kuusamo gav fadern Jakob sina söner elementarundervisning, vilket Anders erinrar sig senare:

Han tog eij den almänt brukeliga wägen, at blott belasta minnet hos sina Barn wed underwisningen. han lärde dem at täncka, och at tillika låta förståndets lius wärma hjertat til dygd och Guds fruchtan.

Anders och Samuel började 1739 studera vid Uleåborgs trivialskola, vars rektor var deras morbror Samuel Hornaeus. Efter ett avbrott som orsakades av lilla ofreden fortsatte bröderna sina studier i Torneå, där den kände rektorn för pedagogin, Johan Wegelius, gav dem privat förberedande undervisning för universitetsstudier.

Till Karleby

Jakob Chydenius utnämndes 1746 till kyrkoherde i Gamlakarleby socken. Socknen omfattade förutom byarna kring staden (som senare bildade Karleby kommun) även Nedervetil (numera del av Kronoby kommun), Kaustby, Vetil, Halso samt Perho kommuner: avståndet från kusten till socknens östra gräns var över 100 km. I jämförelse med Kuusamo var socknen välmående och rikt befolkad, invånarantalet var i slutet av 1740-talet ca 3000 personer. Kyrkoherden assisterades av två kaplaner, en sockenadjunkt, pedagogins rektor samt Övervetils kaplan.

Karleby på 1700-talet

Conrad Sovelius, Gamlakarleby gamla kyrka ca 1870. K.H.Renlunds museum.

Gamlakarleby stad, som grundades 1620, var socknens och dess närområdenas ekonomiska centrum. I mitten av seklet var invånarantalet i Gamlakarleby ca 900. Av dessa hörde ca 180 personer till samhällets överklass, handelsborgarna; med undantag av några ståndspersoner bestod resten av befolkningen huvudsakligen av hantverkare, lägre borgerskap, sjömän och dessas tjänstefolk.

Förutom jordbruk hade Karlebynejden två betydande binäringar: tjärbränning och båtbygge. Karleby var tidvis den största tjärhamnen i Österbotten. Tillväxten inom handel och båtbygge begränsades dock av att direkt export till utlandet var förbjuden till 1765.

Trots det långa avståndet till rikets centra, var Karlebynejden inte i dagens mening någon avkrok: havet var en förbindelselänk. Under gynnsamma vindförhållanden tog resan till Stockholm en vecka, och handelsfartygen levererade förutom varor också bildning: nyheter, idéer, tidningar och böcker.